piaki i världen

jag är i obama-land. och här råder fullkomlig obama-feber.

 

inte enda landet i världen där det gör det. i den lilla byn kisumu i västra kenya som barrack obamas familj på fädernet kommer ifrån, har det sedan tisdagens president-val fram till lördag eftermiddag fötts 43 barn som fått namnen barrack obama och michelle obama.

kenya gör definitivt anspråk på den man som snart ska tillträda världens mäktigaste post eftersom han är sprungen ur landet. i united states of america ska man få sin första svarta president. det är det viktigaste för många av de svarta människor jag talar med här i washington dc, staden vars svarta medborgare utgör sextiofem procent av de totalt 600 000 invånarna. 'en man av vårt folk', säger man. och då tänker man inte på att barrack obama inte alls har samma bakgrund som de flesta andra svarta i landet. han är inte slavättling och han är uppväxt i en vit miljö hos sina vita morföräldrar.

folk går runt och yrar av lycka på gatorna här i huvudstaden. alla svarta man talar med får något lyriskt i blicken bara man nämner ordet obama. det är som om messias äntligen kommit till amerika, och jorden med för den delen.

när jag gick runt på arlingtonkyrkogården häromdagen, mötte jag en grupp från kongo som alla bar t-shirts och kepsar med tryck på. jag försökte skoja och fråga om jag kunde få köpa en av kepsarna. ingen förstod vad jag sa, men när jag pekade på namnet på kepsen och sedan pekade på mig själv, hittade vi varann. tummarna upp, största smilen och så ett unisont: 'obama, obama. obama!'

i söndags var jag i en metodistkyrka i den lilla kuststaden annapolis. jag var den enda vita personen i lokalen. prästen sa så här: 'i wont tell you who i voted for this past tuesday, but i can tell you this much. his mother was white and his name means 'i've been blessed'. i am here to tell you that this is exactly what happened to me that tuesday. i as a black man was blessed! we as a black people have been blessed! you all have been blessed! hallelujah, can i get a witness! i feel like dancing, i feel like dancing!'

hela församlingen reste sig upp i bänkraderna och började dansa och klappa i händerna när prästen helt spontant, hastigt och lustigt, rimmade ihop en sång med en enda textrad, 'i have been blessed'. sedan fortsatte gudstjänsten med en salig blandning av obama och jesus. jämförelser gjordes och likheter drogs upp. båda var söner till 'singel mothers'. båda hade fäder som var 'carpenters'. inte bara var josef en duktig snickare, han tillverkade precis som barrack obama senior, en utomordentligt fantastisk son.

igår kväll var jag på washington dc's otroligt vackra gamla järnvägsstation, union station. i varenda skyltfönster i butikerna ovanför tågterminalen, skyltas det med diverse obama-objekt. det är klippdockor av honom i naturlig storlek, det är kepsar, mössor, t-shirts, knappar att sätta på jackan, inramade foton, vykort, you name it. t-shirtsen kostar femton dollar styck. den allra populäraste, en med snyggaste bilden av barrack och med texten HOPE, är nästan slut på lagret och betingar därför det facila priset av tjugofem dollar. daltons stora bokhandel har ett helt bord med obama-böcker, både hans egna två och en massa nyutgivna bilderböcker. michelle och barrack lever ju den sanna amerikanska drömmen. allt är möjligt!

slut tog också de stora tidningsdrakarnas dageneftervaletreportage med stor bild av obama på första sidan. new york times, washington post, los angeles times, usa today, alla sålde slut i onsdags. några av dem har i flera dagar nu tryckt upp extrabilagor som går åt som smör i solen. det här är något att spara till eftervärlden. man kommer dessutom förmodligen att kunna göra sig en rejäl hacka om man så småningom vill lägga ut tidningen till försäljning på någon auktionssite.

alla hotell i washington dc är blockade inför invigningen av den nye presidenten den tjugonde januari nästa år. ska man få tag på det enklaste rum inför den dagen får man räkna med att hosta upp allra allra minst cirka ett tusen dollar. om det överhuvudtaget finns några rum att tillgå. vill man sedan vara med på på själva invigningen som alltid sker vid trappan nedanför capitolium (med utsikt över 'the mall' bort mot washington memorial), säljs just nu på svarta börsen biljetter till ett pris av 40 000 dollar! dessa biljetter är egentligen gratis och delas ut till bland andra de som har sin arbetsplats i capitolium, det vill säga senaten och representanthusets medlemmar och deras anhöriga.

 
det är här usas fyrtiofjärde
president ska sväras in
tjugonde januari.

jag pratar med rätt mycket folk under mina dagar i washington. jag är verkligt nyfiken på hur man upplever det här historiska med att landet ska få sin första svarta president. jag ser den svarte tidigare presidentkandidaten jesse jacksons tårar under obamas fantastiska tal på valnatten, framför mig. av mina små intervjuer med folket i stan förstår att jackson inte var ensam om att fälla tårar den där historiska tisdagskvällen/natten.

just nu är ju inte den bästa tiden i världen att få till en förändring i vilket land det vara månde. jag försöker påpeka det när jag pratar med folk. man verkar inte vara så bekymrad. det löser sig. man kommer att ge sitt fulla stöd till president obama i vilket fall som helst. 'change will come.' om inte den här mandatperioden, så nästa.

   
världens hyllning till obama utanför lincoln
memorial, på den plats dr martin luther king höll
sitt tal: i have a dream. nu har den drömmen
kanske besannats...

det känns faktiskt stort att få vistas i obama-land just den här veckan. att få andas samma luft som barrack. bara en sån sak. just nu i skrivande stund lär han sitta ner med george w i ovala rummet i vita huset, fem kvarter ifrån mitt hotell. med tusentals människor väntande utanför för att få en glimt av honom. barrack alltså. knappast george w. och så michelle förstås. hon som ska bli rikets first lady och som kommer att få mandat att sätta sin prägel på vita huset. hon lär få 100 000 dollar till sitt förfogande för att kunna göra de förändringar hon vill.

här ska de bo, michelle,
barack, sasha och malia

den här eftermiddagen står geroge w och laura som värdpar för michelle och barrack när de ska visas runt i sitt blivande hem. george lär vara en kille som inte hakar upp sig på sånt som sagts och gjorts. och det är nog tur det för barrack, med tanke på vad han skrivit i sin bok om sina tidigare möten med bush. och med tanke på vad han sa i ett av sina valtal tidigare i år, 'the world is going to breathe a sigh of relief when george bush steps down.'

det var allt från obama-land för den här gången. jag återkommer nog från the big apple om några dagar när jag fått ta pulsen på folk där för att se om de också smittats av obama-feber.

precis som jag tror att jag själv har gjort.
 

vi säger så.

vänliga hälsningar,

obama-mama.