piaki i världen

gala evening

ska man dinera i någon av de fem restaurangerna ombord på den här skutan den kväll det är gala, så är det galaklädsel som gäller. inte så där jätteöverdrivet iochförsig. inte så som jag tror att det var förr i tiden när inget annat än smoking för herrar och långklänning för damer dög. men ändock. uppklättt ska det vara. vill man inte delta i det här, finns det två alternativ; man stannar i sin hytt och beställer roomservice, eller man går upp på däck fjorton och äter i buffetmatsalen.

skulle man under resans gång komma på att man faktiskt vill klä upp sig, fast man hemmavid tyckte att det var en dålig ide och följaktligen inte har med sig några galakläder, går det faktiskt att ordna. båten hyr ut både smookingar och långklänningar. skulle storleken inte passa, kommer en skräddare till hytten och gör lite justeringar. svarta lackskor går också att ordna. bra service.  

jag kommer ihåg en kryssning i västindien där femton man i vår grupp inte fått sina resväskor då vi gick ombord på båten i miami och alltså vid första galatillfället inte hade något annat att ta på sig än de reskläder de anlänt ifrån sverige i. vilken katastrof! det skulle kunna blivit...  

jag gjorde en kupp. jag körde över kapten, alltså där hette det "captain's dinner", och bytte tema för kvällen och kallade den i stället caribbean-evening. samma dag besökte vi labadee på haiti. här finns en marknad där man kan köpa saronger/batikskynken. jag bad alla i gruppen, inklusive de som faktiskt fått sitt bagage, att klä sig i de saronger vi inhandlat. jag meddelade hovmästaren om vad som var i görningen och kunde sedan med hans goda minne genomföra kuppen. visst tittade de andra gästerna i matsalen långt på oss, men vad gjorde det. vi behövde ju mat och det här var enda matsalen på den båten. när så väskorna äntligen kom fyra dagar senare, var vi de enda galaklädda gästerna i matsalen den kvällen.

under en långkryssning som det här nu är, ska man ha med sig galakläder för tre tillfällen. plus alla andra kläder man behöver, man kan ju inte komma in i matsalarna och se ut hur som helst. det blir tjugo kilo i resväskan redan innan man åkt hemifrån. tjugo kilo. mer får man inte ha på flyget över hit. säg den människa som kan åka till denna lågpriskontinent utan att köpa en enda pinal? det är nog bara att vara beredd att betala en viss övervikt när dagen för hemresan kommer. trehundra kronor per kilo kostar det. alternativt kan man ju försöka ta på sig så mycket kläder som möjligt under flygresan hem...

de människor som nu varit med ända från starten av den här resan, har snart varit ombord i fyrtio dagar. det märks. många är både gnälliga och tjuriga. jag hör ett sällskap sitta i baren och skälla på den unga söta leende servitrisen för att det är för kallt ombord. det är ju så med luftkonditionering. ju varmare utomhus, desto kallare inomhus. jag vet om det där. det var därför jag hade med mig jacka när jag gick på bio i hongkong. men de här människorna nu då. sitta och skälla på en stackars sevitris. varför riktar man inte i stället sin aggression mot någon som kan göra något åt saken? fegpoppar!   

okej. jag har klätt upp mig. så där lite lagom för att kunna vara med på kaptens cocktailparty. men någon drink får jag inte. alla brickor som går runt innehåller drinkar med alkohol. jag pratar med fyra servitörer. som lovar komma tillbaka. gör de så? nix. så fort de lämnar baren med sina brickor är korparna där och norpar. att det kan vara så roligt att dricka gratisdrink. och sedan stå där och klaga på att det är för lite alkohol i dem. bättre då att beställa alkoholfri så slipper man bli besviken. om man lyckas få någon drink överhuvudtaget alltså.

nu har ju jag balkong. så efter att jag varit uppe i buffen för att se hur min favoritservitör ser ut i smooking, går jag ner i min hytt, klär av mig finkläderna, sätter på mig en sarong, och beställer två portioner alaskan kingcrablegs som jag sedan sätter mig på balkongen för att avnjuta. till dessert får jag en gudomlig pecan butterscotch icecream. varför sitta i en bullrig restaurang när man kan njuta sin måltid i enskildhet i en sammetslen aftonbris med havsbrus som bakgrundsmusik?

i morgon går jag av båten. då är vi i bangkok. jag åker buss i två och en halvtimma, tar in på pathumwan princess hotel vid siam square i några timmar, tar en bulle ut till den nya fina flygplatsen, checkar in, får lite skön fotmassage och sätter mig sedan förhoppningsvis på ett flyg till stockholm. där ska jag vara i mindre än tolv timmar innan det är dags att sätta sig på nästa flyg, åt andra hållet. en lika lång flygning till och jag bör vara i miami där jag ska gå ombord på nästa båt. låter det jobbigt? jo det kan det nog vara. men då ska jag i alla fall bada i ett turkosblått hav. det kan det ju vara värt.

tjingeling!