piaki i världen

singapore

i singapore är det förbjudet att offentligt tugga tuggummi, spotta, samt kyssas. det är också förbjudet att röka i det offentliga rummet. staten bestämmer vem som ska få köpa lägenhet  och var denna ska ligga, vem som ska få köpa bil och vad som ska visas på teve. på mikronivå lägger man sig i det mesta i den enskilda individens liv. man kan lätt påstå att landet styrs i en stark odemokratisk anda. ändå verkar majoriteten trivas rätt bra i sitt land.

trivselfaktorn kan möjligen bero på att landet under lång tid blomstrat med en stabil ekonomin som bas. arbete finns till i princip alla. landet har tre religioner och  fyra officiella språk, något som skulle kunna vara problematiskt, men så är inte fallet. det råder stor acceptans de olika raserna emellan. eventuellt har de nästan fem miljoner invånarna insett att det inte får plats med så mycket kaos i ett land som bara är stort som halva öland.

landet blev självständigt så sent som 1964 efter att ha varit i händerna på både engelsmän, japaner och malayer. idag, skulle jag vilja påstå, är landet som ju är en stad, den renaste miljonstaden i världen. inte en fläck på trottoarerna. människorna välstrukna och rena. engelsmännens påfund att män ska bära slips och kostym i alla väder råder förstås även här, trots att vi är en grad norr om ekvatorn, trots att luftfuktigheten är nittoprocentig och temperaturen visar trettiotvå grader i skuggan. glädjande nog kan jag konstatera att kvinnorna i sina små business-dräkter i alla fall inte bär strumbyxor som jag sett på så många andra ställen i världen där engelsmännen satt sin prägel.

jag har en teori om varför det gått så bra för singapore. om jag inte misstar mig var landet det första här i asien som installerade luftkonditionering på sina arbetsplatser. utan möjlighet att kyla ner ett rum, arbetar man inte i många knopp. jag har själv den erfarenheten från mina år i tropikerna. ibland minns jag att det var så varmt och klibbigt i hjärnan att jag knappt kom ihåg mitt eget namn. men men. luftkonditioneringsteorin är förstås helt ovetenskaplig.

om jag skulle bli tvungen att välja mellan att bo i hongkong och singapore, tror jag nog att jag skulle välja singapore, även om jag tycker mycket om hongkong island. just det där med allt det rena tilltalar mig. och att det är så tropiskt grönt överallt, att det finns stora luftiga boulevarder, att skyltarna i tunnelbanan talar om hur många minuter det är mellan varje stopp och så vidare. nu tycker jag egentligen inte alls om miljonstäder längre. jag vill ha tyst omkring mig och bara leva i lugn och ro. antarktis - en hel kontinent utan fotspår, utan avgaser, utan ljud, det är min melodi!

nu så. nu ska jag ha en sista dag till sjöss innan vi angör bryggan i bangkok. jag återkommer med lite skvaller från sista captain's gala-evening.

vi säger så.